Skriv ut den här sidan

Närlarm

Närlarm kan endast förskrivas för att patienten ska kunna påkalla uppmärksamhet i det egna hemmet, till anhöriga eller personlig assistent. Larm inom särskilda boenden ses som ett arbetstekniskt hjälpmedel för personalen och bekostas av kommunen. 

Närlarm består av en sändare och en mottagare. 

Sändare

Sändaren placeras hos den person som vill påkalla uppmärksamhet. Den skickar en radiosignal till mottagaren som registreras med en pipsignal eller vibration. Mottagaren placeras i närheten av den som ska ta emot larmet. 

Räckvidden mellan sändare och mottagare är mellan 25 och 50 meter beroende på antal väggar, materialet de är byggda av och hur tjocka de är. För att öka räckvidden inom bostaden kan en förstärkare/räckviddsförlängare placeras mellan sändare och mottagare. 

Aktiva och passiva sändare

Sändarna är uppdelade mellan aktiva och passiva sändare: 

  • Aktiva sändare kräver att patienten själv medvetet trycker på sändaren för att utlösa larmet. 
  • Passiva sändare utlöses utan att personen själv är medveten om det, t ex via rörelsevakt, dörrlarm eller larmmatta. 

Mottagare

Det finns två olika mottagare: 

  • Bärbar mottagare 
  • Väggfast mottagare som kräver eluttag

Anpassning av larmknapp

Om en person inte klarar av att trycka på larmknappen till ett befintligt larmsystem, t ex på sjukhem eller trygghetslarmet hemma, kan en annan tryckkontakt förskrivas. Kontakta konsulent på KommSyn Stockholm för att få veta mer.